Plats 53.1 – Folkskolan – Trädgårdsskötsel

Dellenriket
Dellenriket
Plats 53.1 - Folkskolan - Trädgårdsskötsel
/

Folkskolan – Trädgårdsskötsel

När folkskolan infördes 1842 var trädgårdsskötsel ett skolämne och det fanns kvar ända till 1962 då grundskolan infördes. Skolträdgården infördes inled-ningsvis främst som ett naturabidrag till lärarens pedagogiska ambitioner och undervisningsplaner och läroböcker utformades.

Trädgårdsämnet tillkom alltså först och främst av ekonomiska skäl medan idéer om läroinnehåll och metodik kom långt senare.

Holmbergs skola hade en stor trädgård som byborna anlade och läraren skötte  Eleverna fick rensa ogräs och smaka på olika sorters rotfrukter och bär. Det som blev kvar fick läraren skörda.

Plats 53.2 – Folkskolan – Skollagen

Dellenriket
Dellenriket
Plats 53.2 - Folkskolan - Skollagen
/

Folkskolan – Skollagen

Alla barn ska gå i folkskola. År 1842 infördes skollagen för alla barn mellan 7 och 12 år. I varje socken skulle det finnas minst ett skolhus och detta betalade staten. Behövdes det flera skolor ute i byarna, fick bönderna själva skaffa virke och arbetare som byggde dessa hus. I Bjuråkers socken behövdes 27 skolor. (Se karta vid Holmbergs skola). Folkskolan organiserades som A, och B –skolor. I en liten by hade alla barn samma skolsal och en lärare som undervisade alla från 7- 12 år. Det var en B3 – skola med intagning vartannat år. I en något större by byggdes en skola med två klassrum och klasserna 1-3 och 4- 6 fick var sin skolsal, med en lärare i varje.

I de största byarna blev det tre skolsalar med tre lärare för klasserna 1-2, 3-4, och 5-6. Det kallades en B-1 skola.

Hur många barn det fick vara i varje klass reglerades i skolstadgan, som skolrådet hade att rätta sig efter.

Plats 53.3 – Folkskolan – Skolrote

Dellenriket
Dellenriket
Plats 53.3 - Folkskolan - Skolrote
/

Folkskolan  –  Skolrote

Område som samarbetade för skolans bästa. Byborna hade ansvaret för underhållet och driften av skolhuset. Ibland hade skolorna så få elever att läraren fick en tjänst som var uppdelad på två skolor, s.k. flyttskolor. Lia och Holmberg samarbetade under några år, Holmberg och Avholm likaså. Det innebar att läraren undervisade Holmberg halva höstterminen och flyttade sen till Lia halva terminen. Under tiden läraren var borta hade föräldrarna ansvaret för att barnen slutförde de arbetsuppgifter som läraren gett barnen före sin flyttning. Med andra ord innebar det  att elev som varit inskriven i en s.k. flyttskola, endast haft lärarledd undervisning i tre år. Den övriga tiden hade föräldrarna ansvaret. Personer över 90 år i dag, har varit med om detta.

Plats 53.4 – Folkskolan – Skollov

Dellenriket
Dellenriket
Plats 53.4 - Folkskolan - Skollov
/

Folkskolan –  Skollov

Två gånger per läsår hade barnen ”Skurlov” en dag, när några av byns kvinnor storstädade skolan och skurade med såpa. Varje höst fick barnen ”Bärlov” en dag. Då skulle de plocka en hink lingon, rensa bären, och sedan lämna in dessa till barnbespisningen. Detta var beslut som gällde ännu år 1955.

Fortsätt färden på den väg du kom. Om några kilometer sväng vänster vid skylten Stråsjö Östra. Efter cirka 700 meter kommer du fram till badplatsen i Stråsjö och då svänger du höger. Innan du fortsätter kan du stanna och koppla av en stund vid badplatsen som ligger framför dig och nu har du också kommit in på den gamla pilgrimsleden. Fortsätt nu vidare mot Stråsjö kapell som du kommer fram till om cirka 4 kilometer.

Plats 54 – Stråsjöleden

Dellenriket
Dellenriket
Plats 54 - Stråsjöleden
/

Stråsjöleden, tidigare en viktig förbindelseled.

Stråsjöleden har sin början vid kusten i Enånger, den fortsätter fram till Sandvik,

Sedan vidare mot Haverö för att ansluta till Jämtland – Norgeleden mot Trondheim och som förr i tiden kallades Nidaros, ensträcka på totalt 550 km. Vägen var på 1800-talet en av socknens viktigaste transportleder.

St: Olovsleder får efter ett godkännande av riksföreningen Pilgrim i Sverige på uppdrag av norska riksantikvarieämbetet märkas med St: Olovs märket.

Stråsjöleden är idag en godkänd St: Olovs led och innehar även europeisk kultur status, likt pilgrimsleden till Santiago de Compostella i Spanien dit hundratals pilgrimer vandrar varje år. Stråsjö kapell bekostar St: Olovs stolpar från St: Josefs källa i Norrbo, till Sandvik. Vår förhoppning är att detta ska gagna bygden och samtidigt skapa intresse för leden som går förbi kapellet.

Mer information finns på hemsidan www.pilgrimstid.nu  eller direkt på hemsidan om pilgrimledens sträckning,  www.pilgrimstid.nu/meny_7_3_00.asp

Under färden till Kapellet skall du nu få höra ”sägnen om Mats som inte ville hålla helgkväll”.

I Österstråsjö bodde en man som hette Mats. Han slutade aldrig att arbeta när det ringde helgmål i kapellet. En kväll när alla andra slutat med sitt arbete, men Mats höll som vanligt fortfarande på. Då fick han höra hur det ropade från berget på andra sidan byn:

-Tränne, Tränne!

-Ja, vad vill du, svarade någon från berget bakom Mats.

-Jag vill låna storkitteln av dej.

-Vad ska du med den till?

-Jag ska koka Mattis långlår, som aldrig vill hålla helg!

Mats trodde att det var trollen som bodde i bergen som ville döda honom. Han blev så rädd att han snabbt slutade arbeta, och därefter slutade han arbeta varje gång det ringde till helg i Stråsjö kapell.

Plats 55 – Stråsjö medeltida kapell

Dellenriket
Dellenriket
Plats 55 - Stråsjö medeltida kapell
/

Stråsjö medeltida kapell | 61.57.212     16.17.891

Välkommen till Öster- och Västerstråsjö som är en av Bjuråkers äldsta byar. Redan på medeltiden, sägs det, att området var rikt befolkat. Under den tiden har ett kapell funnits på kapell svalen på den plats som minnesstenen är placerad i dag. Kapellet användes för vandrare på sin färd att gå till gudstjänst eller till Olov den heliges grav i Trondheim. Med ganska stor säkerhet antas att Stråsjö kapell var Bjuråkers första kyrka. Här är det värt att stanna till en stund och besöka kapellet och dess nära omgivningar.

Varför det tidigare kapellet ödelades är okänt. Sägen i bygden säger att brand ödelade kapellet. En tupp av järn och en dörrkläpp har hittats vid utgrävning av det gamla kapellet. Denna järntupp som hittades förvaras idag i Bjuråkers kyrka. Dörrkläppen är daterad till 1200-talet och den förvaras på Nordiska Museet i Stockholm. Idag är en kopia av tuppen kapellets symbol och passtämpel för pilgrimer som besöker kapellet på sin vandring längs Stråsjöleden.

Gården Finn, på andra sidan vägen, har upplåtit marken till kapellet. Nuvarande ägare är Birgitta Helmersdotter, som är aktiv i kapellets styrelse. Hennes mor Wiola Eriksson var initiativtagare till att minnesstenen restes. 2006 vid invigningen av kapellet berättar Hans Ekblom, dåvarande kyrkorådets ordförande, ”Jag hade mina vägar förbi och träffade vid ett tillfälle Wiola som ville visa mej kapell svalen och tyckte att det borde resas en minnessten på platsen. Wiola gjorde ett förslag på hur texten skulle utformas. Ett utmärkt förslag som kyrkorådet utan tvekan sa ja till. Wiola och Hans verkställde förslaget och sommaren 1976 invigdes stenen.

I dag finns en rekonstruerad tidsenlig återuppbyggnad av det kapell som ödelades  1597. Sponsorer, givare och pengar från Svågadalsnämnden har gjort byggnationen möjlig.

Plats 56 – Spruthus

Dellenriket
Dellenriket
Plats 56 - Spruthus
/

Spruthus   61.57.399  16.17.536

Ett välbevarat Spruthus på höger sida cirka 300 meter efter kapellet.

Ett spruthus var forna tiders brandstation. Det byggdes i nästan varje by och skulle stå lättillgängligt i närheten av byvägen. Spruthusen fick heller inte stå för nära bebyggelsen eller i närheten av lättantändlig vegetation. Bra om det fanns vatten att tillgå intill.Var byarna små kunde det räcka med ett spruthus för två eller flera byar. Storleken på spruthusen varierade. Det vanligaste här i socknen var ca. 3×3 m. I husen förvarades eldbekämpningsredskap: Handdriven brandspruta, slangar, stegar, krattor, spadar, hinkar, vattenkar på hjul med mera.

I början av 1900-talet ersattes den handdrivna brandsprutan av en motordriven och på 20-talet kom de först brandbilarna. Skötseln av spruthusen ankom på respektive byar och nyckeln till dörren skulle alltid finnas på känd plats, såvida det inte var öppet. I Bjuråker finns bara ett fåtal spruthus bevarade. Till exempel i  Västansjö, Stråsjö och på Forngården i Bjuråker.

Åk vidare på den väg du befinner dig på mot Gröntjärn  8 kilometer och innan du kommer dit kan du också besöka Stora och Lilla Svarttjärn. Dessa tjärnar ligger på var sin sida om vägen du åker på. För att ta dig dit passerar du några hundra meter förbi skylten till Gröntjärn.

Plats 57 – Stråsjösjöns vänner

Dellenriket
Dellenriket
Plats 57 - Stråsjösjöns vänner
/

Stråsjösjöns vänner öppnar upp mot sjön.

Den tidigare nästintill igenväxta sjön har öppnats upp och åter fått en vattenspegel. Landskapsbilden i sin helhet är nu en fröjd för ögat både för bybor  och förbipasserande.

Detta har skett genom återkommande röjningsarbeten och vassklippning. Allt  nedhugget, träd och sly har eldats. Hagmarker stänglas in för att sommartid varje år kunna låna får av vår lokala bonde. Detta för att markerna ska betas av i takt med att öppnandet vidgas.

Ett samarbete har skett i samverkan med markägare och bybor. Föreningen Stråsjösjöns vänner är helt ideell. Projektet startade 2008 och har fått medel av både Länsstyrelsen och Svågadalsnämnden. Ett i Länsstyrelsens ögon lyckat projekt då de uppmärksammat det genom att sammanställa en folder och sprida information hur det kan gå till att öppna upp ett landskap.

Plats 58 – Stora och Lilla Svarttjärn

Dellenriket
Dellenriket
Plats 58 - Stora och Lilla Svarttjärn
/

Stora och Lilla Svarttjärn  61.56.936    16..11.674

Stora Svarttjärn är en välkänd fiskesjö med stor öring och röding. Sjön är 36 hektar stor. Öringen har alltid funnits. Fiskevårdsområdet satsade på en finsk typ av öring, konnevesiöring, under mitten av 1990-talet. En öringtyp som är känd för att beta ner småabborre effektivt. Denna satsning visade sig vara perfekt i Stora Svartsjön, med tusenbröder av abborre. Idag simmar det storöringar upp till fyra kilo i sjön. Varje år sätts det i cirka 1000 kilo öring och Hornavanröding inför premiären annandag jul. En premiär som brukar bli ordentligt fiskrik och välbesökt. Stödutsättning av fisk görs också under sommaren.

Lilla Svarttjärn är en trevlig mindre sjö på 8,5 hektar, med många myrkanter att fiska ifrån. Här finns ädelfisken regnbåge. Lilla Svartsjön är den sjö som öppnar först under isfiskesäsongen. Pimpelpremiär har vi när isen är minst 10 – 15 centimeter tjock. Här sätter man ut regnbåge av mycket god kvalité flera gånger per sommar. Mer information om svartsjöområdet och fiske kan du få på hemsidan, www.ljusdalsfvo.se/fiskevatten/svartsjoomradet

För att åka vidare till Gröntjärn vänder du om några hundra meter på samma väg du kom till skylten som visar vänster mot Gröntjärn och sedan följer du skyltningen till Gröntjärn.

Plats 59 – Gröntjärn

Dellenriket
Dellenriket
Plats 59 - Gröntjärn
/

Gröntjärn     61.58.407         16.11.284

Området kring Gröntjärn är naturreservat. Gröntjärn är utan tillflöde och har inget synligt avlopp. Trots detta varierar vattennivån lika mycket som i en kraft-verksdamm. Det kan skilja upp till 14 meter. Tillflöde och avlopp sker under ifrån. Tjärnen är ”Mystisk”, sitter man och tittar riktigt noga kan man se vatten bubblor stiga upp från bottnen, eller se virvlar som suger ner vattnet mot bottnen.

Runt Tjärnen växer den fridlysta blomman Mosippan.

Här bör du stanna och gå ned till den mystiska tjärnen. I omgivningarna finns information av olika slag som du kan ta del av. Mer information finns också på hemsidan www.dellenportalen.se/orter/grontjarn-ett-naturfenomen

Åk sedan vidare efter vägen du kom ner mot deltaplanet och efter några hundra meter följer du vägen som är skyltad Gladbäcken.

Translate »