Spår 3, Flottning från Härjedalen.
Om igen kliver den välformulerande hudiksvallsbon Regnander in på senen.
Han har slutat hos Engelska bolaget, men förstås skaffat sig omfattande kunskaper om träindustrins infrastrukturer. Nu börjar han och hudiksvalls affärsmän att i stor skala köpa avverknigsrätter i västra Hälsing-land, och på så vis konkurera med engelsmännen. Det viktigaste för Hudiksvall är ändå att ångsågen vid strömmarna går för högtryck för ju mer som produceras här desto mer används den nyproducerade järnvägen mellan Forsa och Hudiksvalls hamn, och desto mer pengar tjänar staden. Nyckelfrågan är hur virket från avlägsna skogar snabbt skall komma hit till sågen. Flottleden Ljusnan har ingen lämplig förbindelse med Dellarna, dessutom ligger vattendragen på olika nivåer. Att transportera timret genom båda vattendragen förefaller för de flesta som omöjligt. Men Regnander är en man med smak för det omöjliga. Han samarbetar med orädda nytänkare och fram växer ett av det märkligaste transportföretag som ägt rum i vårt land. Den omtalade ”motlutsflottningen”.