Plats 44 – Hudiksvall i historien

Dellenriket
Dellenriket
Plats 44 - Hudiksvall i historien
/

Spår 11. Hudiksvall i historien.

Det här är bästa platsen att stå på för den som vill försöka förställa sig Hudiksvalls förändring genom seklerna. Två byar växte en gång fram vid den skyddande havsviken där Hornån löpte ut i den lilla inre fjärden. Byarna hette Hudik och Vallen.

Själva stan grundades 1582, då var vattenståndet mer än tre meter högre än idag. Båtarna kunde utan svårighet segla in i det som idag heter Lillfjärden. Genom landhöjningen blev passagen för grund och då flyttades hela stan närmare havet till den plats Hudiksvall har idag. Kyrkan började byggas 1643, men stan var  fattig och kyrkan var inte färdig förrän efter 30 år. Redan efter 20 år eldhärjades kyrkan svårt efter ett blixtnedslag och det tog ytterligare några decennium innan den kunde invigas igen. Ungefär samtidigt som kyrkan började byggas i mitten av 1600-talet, hägnades staden in med ett staket och tullbommar infördes. Varor fick inte komma in i stan någon annan väg än via östra eller västra tullen, eller genom hamnens sjötull. Tullgrindarna revs i början av 1800-talet, men fortfarande lever minnet av den gamla ordningen kvar eftersom östra och västra tullgatan löper genom stadskärnan. Det största historiska trauma som staden upplevt var sannolikt ryssarnas härjningar här 1721. Under flera år hade ryska kosacker plundrat och ödelagt städer längs Sveriges ostkust och senvåren 1721 var det dags för Hudiksvall. 33 galärer med kosacker och hästar närmade sig staden. Alla som kunde flydde bort från kusten, också dom som hade utsetts till försvarare. De som inte kunde sätta sig i säkerhet, framför allt äldre  och barn, låstes in i kyrkan.

Olof Broman, som var stadens präst och läkare skrev ner sina minnesbilder direkt efteråt ”De sågo hela staden i ljusan låga brinna och byar mångestädes så långt de kunde hinna” skrev han. Han häpnade över kosackernas ryttarkonst, ”Det var som om de flög fram utan att nudda marken, de lyckades rida över områden som ingen Hälsing tagit sig fram med häst”.

På bara några dar plundrade och brände Ryssarna hela stan, och när de drog sig tillbaka, stod bara kyrkan och en liten stuga i östra delen av stan kvar. Enligt legenden skonades stugan för att en rysk officer förälskat sig i dottern i huset, och han fick ta med sig dottern till ryssland på vilkor att stugan fick stå kvar.

Åtskilliga gånger har hudiksvallsborna tvingats bygga upp sin stad efter elds- vådor. År 1792 brann de östra delarna, och knappt 100 år senare var det dags igen.

Sågverksepoken har lämnat tydliga avtryck i Hudiksvall. På andra sidan fjärden söder om det mäktiga läroverket ser du Åvik där många sågverks-arbetare bodde.

Den 17 juni 1906 brann både brädgårdarna vid kajen och hela Åviks samhälle ned, och nära 2000 människor blev hemlösa. Vid Håstaholmen, som sticker ut med sina vita byggnader i söder, finns det också spår av sågverkstiden. De sista stora byggnaderna från den epoken monterades  ner för bara några år sedan.

Plats 45 – Varvet

Dellenriket
Dellenriket
Plats 45 - Varvet
/

Spår 12. Varvet.

Platsen du står på kallas Varvet. Namnet kommer av att här låg ett skeppsbyggeri. Hudiksvall har haft en självständig rederinäring sedan 1782. Olika ägarekonstellationer avlöste varandra och tidvis var det svårt att få ekonomin att gå ihop. Men just hit till den här platsen kom i mitten av 1800-talet, skepps-byggmästare J W Fougt. Det var här den stora dockan där fartygen byggdes hade sin plats. J W Fougt lät också bygga ett bostadshus här. Det är den stora villan som ligger strax söder om oss, och som än idag kallas den Fougtska villan. För att stärka ekonomin bildades Hudigsvalls Varvsbolag, och i ledningen finner vi en välkänd gestallt nämligen Erik Olof Regnander, känd finansman med näsa för affärer. Det vackraste skepp som nånsin byggts här sägs ha varit ”India”, Hon var 75 m. lång, och beställdes från Stockholm 1872. Som mest arbetade ett hundratal man på varvet, de flesta var fiskare. Fiskarna levde efter ett gammalt system som innebar att de bodde ute på öarna i fiskeläger på sommaren och inne i Hudiksvalls trånga fiskarstad på vintern. Då gick de som hantverkare eller dagverkskarlar. Det var när Regnander och hans kollegor utmanade den här gamla arbetsordningen son en ödesdiger protestgnista tändes i staden. I folkmun hallades dessa affärsmän i folkmun, ”Den nya tidens herrar”. Och när stadsfullmäktige gav dom ett akutlån på 150.000 kr. ur stadens gemensamma kassa, då tyckte många att det hade gått för långt. Det fanns också de som tyckte att ordningsmakten gick herrarnas ärenden i stället för allmänhetens.

Och när en av de nya kajerna skulle anläggas, lejde inte bolaget arbetskraft ur fiskarbefolkningen utan bland nyinflyttande sågverksarbetare och det blev droppen.

Det är den 4 mars 1869, mitt under vårmarknaden. När rådhusklockan på kvällen klämtar 8. Så strömmar plötsligt ett hundratal personer ut på torget. De har mössorna neddragna och kragarna uppfällda, de är svåra att identifiera. Under skrän och protestrop börjar de slå sönder gatlyktor och fönsterrutor. De bryter  sig in i butiker och går löst på inredningen, tre poliskonstaplar knivskärs allvarligt och när landsfiskalen försöker bringa ordning bli han nedsparkad, också Borgmästaren kommer ut och försöker tala de protesterande tillrätta, men han får fly för sitt liv och barrikaderar sig  hemma i bostaden. Den vilda skaran drar genom stan och fortsätter förödelsen. Vid västra tullen möts de av en grupp skarpskyttar som i all hast har sammankallats, men inte ens skrämskotten kan stilla vreden. Upploppet slutar i tragedi. Bagare Almgren har tagit fram bössan för att försvara sin gård, efteråt säger han att han bara ville skrämmas, men ett skott dödar den unge pojke som gick först i tåget. En död, många skadade, en ofattbar förödelse. 1200 fönster krossade, en mängd staket nedrivna då bräder brutits loss och används som tillhygge. Redan dagen därpå sätter stadsfullmäktige in en säkerhetsvakt på 50 personer som ska patrullera i staden lång tid framöver.

Åtta personer, alla söner till fiskare  och arbetare döms till straffarbete i tre år.

Bagare Almgren som sköt pojken, han får böter!

Men det glada Hudik, varifrån kommer det uttrycket?  Jo, också det är ett minne från det förflutna. Det är 1800-talets borgarskap i Hudiksvall som gör sig kända för sitt otvungna sällskapsliv med punsch, plymer och praliner. Och med skratt, musik och översvallande gästfrihet. Och vem vet, kanske fick man ibland också se denna historias följeslagare Erik Olof Regnander i dansens oemotståndliga virvlar…

Translate »