Plats 03 – Stömne. De första människorna.

Dellenriket
Dellenriket
Plats 03 - Stömne. De första människorna.
/

Stömne. De första människorna. | GPS 61.809628 – 16.552463

Redan på vägen hit till Stömne såg du nog Delsbos speciella karaktär, med stora, ofta grant byggda hus.

De första människorna vandrade här redan för 3000 år sedan. Och bofast folk fanns här redan för 2000 år sedan, under järnåldern. Vi vet att de använde enkla båtar, som var gjorda av urholkade trästammar. Trä var grunden för det mesta i vardagen, också för de första husen.

Genom att tidigt drog nytta av vattnets kraft och de stora skogarnas resurser blev Dellenbygden en rik bygd med gott självförtroende.

Det finns många historier om dellbornas självkänsla. En av de mer dramatiska äger rum i mars år 1528. Gustav Vasa är nybliven kung och i full färd med att avskaffa den katolska kyrkans makt över landet.

I Hälsingland är man envis och håller fast vid den gamla kultur som via pilgrimslederna förbinder Hälsingland med Norge. Inte heller vill hälsingarna betala de nya skatter som kungen har infört. I mars 1528 kallar Gustav Vasa till landsting för hälsingar, ångermanlänningar och medelpadingar. Platsen är Delsbo prästgård, som låg alldeles här intill.

Kungen kommer med ett imponerande stort krigståg. Hårda ord utväxlas och så här berättas det efteråt:

Sedan han sitt krigsfolk uppställt runt omkring den församlade allmogen hunsade han dem att om de sina gamla vidskepelser och falska gudstjänst nu icke med godo avsäga sig samt försäkra honom om avstående från allt upproriskt väsende skulle han strax, där Dellen voro djupast, låta öppna en vak och där utan ringaste krus låta dränka dem, allesamman.

Då bad dellborna om förskoning och fann sig i såväl skattepålagor som luthersk lära.

Hälsingarna var viktiga för kungamakten för här fanns ett stort smideskunnande som lätt kunde ställas om till vapenproduktion. Stömne var ett centrum för uppfinningsrikedom redan på Gustav Vasas tid. Här fanns mängder av hantverkare som kunde dra nytta av skogens resurser och det strömmande vattnets kraft.

För att få en uthållig och jämn ström av vatten anlade man dammar. I rännor av trä leddes sen vattnet till olika anläggningar med olika bearbetningar. Till de yttersta förgreningarna användes trästammar som borrats ihåliga och som fungerade som smala rör.

Med vattenkraftens hjälp malde man säd och man bearbetade metall. Man vet att inte mindre än ett 20-tal kopparslagare arbetade här i Stömne i mitten av 1500-talet.

Med tiden växte teknikkunnandet. Här konstruerades linskäktar och linstampar som beredde det hårdbearbetade linet. Här fanns också vadmalsstampar som valkade det vävda ylletyget till en tät vadmal.

Under långa tider var just vadmal grunden för vinterns vardagskläder, inte minst för skogsarbetarna. Varmt och fuktavvisande till en viss gräns, men vadmalskläder som är riktigt blöta tar en evinnerlig tid att torka i enkla skogsarbetarkojor.

Kvarnen som ligger här byggdes i mitten av 1800-talet och är fortfarande verksam. Den drivs av en fascinerande träkonstruktion som har många tekniska lösningar gemensamt med de verk som låg här för 500 år sedan.

Nästa anhalt är Västeräng. Kör vidare på väg 305 cirka 500 meter. Följ skyltarna till vänster in mot kulturreservatet Västeräng.

Translate »